.

Jag gör mer fel än vad jag ber om ursäkt för. Det blir en ojämn balans och jag, ja, jag svävar någonstans i mitten. Alltid i centrum, men alltid enklast att försvinna.

Känner att det var långt tid sedan.

Ursäkta mitt uppehåll. Ska försöka skärpa mig. Förmodligen misslyckas jag med det.

USA har haft en till skolskjutning. Inte bara en skolskjutning utan en "Monsterskolskjutning, som mitt älskade Aftonbladet lade det."

En snubbe dödar massa barn, bla bla, det är vi vana vid. Sådant händer hela tiden, varför bry sig?

Det här inlägget är mer mer inriktat på de som inte får höras vid på nyheterna. De som spelar roll. De som dött för våran sak. Deras namn är:

Charlotte Bacon

Daniel Barden

Rachel Davino

Olivia Engel

Josephine Gay

Ana M. Marquez-Greene

Dylan Hockley

Dawn Hochsprung

Madeleine F. Hsu

Catherine V. Hubbard

Chase Kowalski

Nancy Lanza

Jesse Lewis

James Mattioli

Grace McDonnell

Anne Marie Murphy

Emilie Parker

Jack Pinto

Noah Pozner

Caroline Previdi

Jessica Rekos

Avielle Richman

Lauren Rousseau

Mary Sherlach

Victoria Soto

Benjamin Wheeler

Allison N. Wyatt

 

Det skiter vi i. Det viktiga är vem som gjorde det.

Adam Peter Lanza

Honom ska vi höja till skyarna. Han var den som gjorde allt det onda.
Bäst att låta honom bli ihågkommen, som den riktiga människan.

För alla är vi väll så? Vi kan göra dessa handlingar, utan konsekvenser och utan kval.

För vad har vi att vinna, förutom evig berömellse och kändishet?


En bild säger mer än tusen ord. En bild + några ord är fler. Och sant.


Kuksverige dömmer vidare.

Jag förstår ej att vi släpper grabben som knivhugger sin flickvän i halsen, för att gå och lägga sig medans hon förblöder.
Vi släpper honom för att det bedöms att han med låg sannolikhet inte kommer göra mer brott.

Ett halvår senare våldtar han en flicka på tolv år.

4 år.

Julafton snart, det var lång tid sedan sist. Hoppas att den blir lika trevlig. Fast att jag inte blir lika full. Det vore bättre.

Studier visar förresten att om killar kollar på bröst fem minuter per dag så minskar de risken för stroke och hjärtattack.

Om vänner, kärleken och hip hop.

I dessa kalla novemberdagar brukade jag må relativt bra.

Men nu mår jag väldigt bra.
Jag äter, sover, tänker och mår, tja, bättre.

Detta har fått mig att fundera på vilka faktorer som ändrats, från förr till nu.

Jag har en flickvän. Jag trivs med henne.
Jag har många vänner. Visserligen har jag haft dom ganska länge nu.
Men vi håller på att återupptäcka varandra igen. Det är nästan lika spännande
som att hitta nya.
Jag har även inte den mörka skugga kallad skola över mig.
Jag slipper läxor, plugg, kaffe med vänner, sköna arbetstider och ett väldigt soft
arbetstempo.

Men då är jag ju arbetslös nu igen. Jag har inte något tempo alls.

Jag lever på hoppet att jag kan börja jobba åt Airlift igen, till våren.
Det vore onekligen trevligt.

Nu ska jag gå till min pizzeria och dricka öl med mina nygammla vänner.

Sådan ser min onsdag ut.

(Jag lovade att klämma in lite hip hop, om ni kikar på rubriken till detta inlägg. Så denna text kommer att bli min hip hop-debut. Kanske tar sig till topplistan. Håll ögonen öppna.)

Airlift och det vita pulvret

Jag har jobb nu.
Det pågår varannan vecka. Jag är ledig denna vecka. Börjar jobba på tisdag igen.
När jag är hemma så gillar jag om folk hör av sig så att vi kan umgås.
Om du inte har mitt nummer så är vi kanske inte så bra vänner.
Då kan du alltid fråga mig på facebook. Så kanske jag svarar.

När jag jobbar så jobbar jag hårt. Just nu 11-15 timmar/dag. Mycket bil och mycket vitt pulver.
Det vita pulvret är inte så roligt som det låter. Det är kalk. Kalket är inte alltid pulver. Ibland är det
granuler. Små kulor vill säga. Det är bättre. Dammar inte lika mycket och inte lika lätt att skjuta över.
Det fungerar bra hitills. Jag tjänar pengar. Men det är inte det viktiga. Eller lite viktigt är det.
Jag gör en lista över de viktigaste sakerna som mitt jobb bidrar med.

1. Jag räddar miljön genom att stoppa/hejda försurning i svenska/norska/finska sjöar.
2. Jag tjänar pengar.
3. Jag får umgås mycket med min fader. Som jag så sällan träffar annars. Det är kanske nummer ett istället.
4. Jag har saker att göra, vilket inte alltid är bra. Jag har flickvän nu, hon jobbar inte. Utan spenderar sina veckor med att umgås med vänner och dricka kaffe (skola). Det kan vara lite jobbigt att jobba när man inte vill jobba, utan man vill vara med henne. Eller med vänner.

Nu ska hon och jag dricka öl och läsa läxor. Det är mest hon som läser. För jag är för gammal för att förstå det som skolan lär ut dessa tider.

Åh, bittra ålder som kommer smygandes, små korta steg, men ändock närmare dag för dag.
Tippar som på tå.
Åh, ljuva ungdom, vad jag saknar dig. Du med din lena hy och vackra sommardagar.

För er som säkert läser aftonbladet blir säkert denna blogg lite uttjatade. Men jag skriver faktiskt om annat också. Ibland.

Det är inte lätt när det är svårt.
Eller hur, kungen?

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article13501953.ab

"En full seger för kvinnan"

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article13470440.ab

Jag älskar när kvinnor vinner.

"– Jag har pratat med henne och hon är väldigt nöjd."

För såhär i efterhand var det ju lätt värt det.

Mirakel

Vi två har verktygen till att bygga ett under tillsammans.

Men vi måste först sätta grunden.

Och du tycks ha glömt spateln.

Flikr

Flickor är dåliga.
Dom kan exempelvis inte säga vad dom vill.

-Vad ska vi se för film?
Frågar Jag. Hon ler sitt söta leende, vita tänder.
-Jag vet inte! Du får bestämma! XD

Det var ett billigt exempel.

Att välja film är ju bara bra.
Men när det kommer till tyngre grejer,
så kan dom aldrig säga som det är.
Falskheter, undanflykter, lögner
och svek.

Så då sitter man där ensam, med tre romantiska filmer, levande ljus.
Ett upptappat bubbelbad. Ost, kex och vin.

Slänger skiten och sätter sig med whiskyn.

Tack.

Ny mobil, singel, sjuk. Nya tider.

Mer och mer skit läser jag på nätet.
Blir mer och mer less på det som står.

Kanske man ska lägga ner skiten?

Pratar om dom jobbiga sidorna, som facebook och aftonbladet.

Kan ju vara min feberyra som pratar.
Och den pratar bara för mig själv.

Skulle ju inte vilja att folket som läser här lät sig påvärkas utav det jag skriver.
För det vore ju fel. Att bygga sina egna värderingar på något som står på en sida.
På internet.

Grattis, främling.

Jag har en facebook. Det rockar inte alltid så hårt.

"Idag är Johan Jätteargs födelsedag. Skriv något i hans logg!"

GrattisGrattisGrattisGrattisGrattisGrattisGrattisGrattisGrattis
GrattisGrattisGrattisGrattisGrattisGrattisGrattisGrattisGrattis
GrattisGrattisGrattisGrattisGrattisGrattisGrattisGrattisGrattis
GrattisGrattisGrattisGrattisGrattisGrattisGrattisGrattisGrattis
GrattisGrattisGrattisGrattisGrattisGrattisGrattisGrattisGrattis
GrattisGrattisGrattisGrattisGrattisGrattisGrattisGrattisGrattis
GrattisGrattisGrattisGrattisGrattisGrattisGrattisGrattisGrattis
GrattisGrattisGrattisGrattisGrattisGrattisGrattisGrattisGrattis
GrattisGrattisGrattisGrattisGrattisGrattisGrattisGrattisGrattis

Tack, herr folk jag knappt träffat mer 'än som hastigast på böcks.
Tack kille som gick under mig i högstadiet.
Tack flicka, vet inte vem du är.

Snällt att ni kommer ihåg mig!

Eller vänta, det gör ni ju inte. Ni har ju inte ens mitt nummer.
Gör mig lite illamående faktiskt. Varför ska man säga grattis på den stora
dagen, till någon man inte är säker på vem det är?
Ett grattis borde vara något man menar. Inte något man gör för att det står
på din favorit/startsida. Ett sms, ett samtal, ett besök eller ett jävla brev.
Inte så svårt.

Plus att man slipper folks skit i ens logg.

Hoppas du får mycket tårta.

Och folk frågar varför jag är arg.

Aftonbladet.

Det händer kanske lite väl sällan att jag skriver något här.
Jag skyller på vulkanen på island.

Men det har kommit till min uppmärksamhet att våran kära kvällstidning Aftonbladet har fortsatt att skrämmas.
Lite småbusiga har dom ju alltid varit. THC, Fåger/Svin-sjuka, TERROR i sverige.
Jag känner mer och mer att världen går åt skogen. På ett dåligt vis. Iallafall om man ska tro det man läser.

Global uppvärmning. Stackars isbjörnar och Holland.

Dock kom något idag, som, för mig, är väldigt skrämmande om det stämmer. Tydligen ska plastmattor (Som ibland finns i barns rum) vara giftiga. Det är ju gifter som EU godkänner, men ändock gifter.

Och då är frågan. Kommer alla barn att dö nu? Och om dom gör det, vem ska jag då ligga med?

Källa: http://www.aftonbladet.se/nyheter/article13147159.ab

(Det ser roligt ut att källhänvisa till Aftonbladet.

Tack.

En dag vaknade jag och saknade tiden som var förr. Men vilken dum tanke, inget var bättre då.

Oh, Death, оh Death, oh Death,
Won't you spare me over til another year

But what is this, that I cant see
with ice cold hands taking hold of me

When God is gone and the Devil takes hold,
who will have mercy on your soul

Oh, Death, оh Death, oh Death,
No wealth, no ruin, no silver, no gold
Nothing satisfies me but your soul

Oh, Death,
Well I am Death, none can excel,
I'll open the door to heaven or hell.

Oh, Death, оh Death,
my name is Death and the end is here...

RSS 2.0