arthur

Jag vet ej vad som gör att jag älskar denna gyllene brygd.

Kanske smaken?
Kanske resultatet?
Kanske fyllan?
Kanske värmen?
Kanske baken?

Nej seriöst.

Den godaste hyswetstlsrtlrtl (eller vad du tror är rätt att stava).
Är den som man stjäl utav min styvfader, min gestalt, min förobild, Lennart.

Rätt ska vara rätt... Och Whisky är alltid rätt...

Jag har en stor hemlighet.
Som kommer ut ur ett skuggans fängelse.
Den enorma, horibla röran jag ställt till.
Täckt i lera och spya och blod.
Närmar mig slutstegen.
Med armarna utsträckta,
släpper jag mina bekänelser.
Medans giftet fyller lungorna,
så minns jag.

Jag är en orm.
Jag släpper mina barn,
till att fäkta för dem själva

Förutom schysta nya ärr har jag i sommar fått:

Nikotinberoende.

Så mitt ärofylda uppdrag är på god väg.

För er som inte vet, såg går det ut på att börja röka.
Röka i två till fyra år. Sedan sluta.

Med detta ska jag bevisa att det inte är svårt att sluta att röka.
Att det bara är veka människor som har dåliga ursäkter.

Jag har också blivit rörd utav gud.
Fast den historian kan ni läsa mer om på Adam Edhs blogg "Idegransdalen"

http://idegransdalen.wordpress.com/

Sakta läker såren.

Och allt blir som förr?

Hemma igen.
Två veckor tidigare.
Ramlade i en trapp.
13 stygn.
Mitt fagra yttre är förstört.
Lite snabbare och jag kanske dött?

Skit händer.

Hanniball och Sandras bröst händer.

Marks med.

Det enda jag ångrar är att jag inte sprang snabbare.

Förvänta dig ingen tröst den närmsta månaden.

-Hejdå

Nu får vi allt se om detta blir ett härligt avbrott från vardagen. Det kommer att bli skönt.
Jobba, dricka god öl i gott sällskap.

Hoppas inte Skottar är lika fulla utav skit.

Jag ska plantera ett träd, dödens träd, en idegran.
Jag ska somna tom och utbränd, och jag ska vakna likadan.
Jag ska se mig själv i spegeln, och jag ska spotta rakt på min bild.
jag ska skrika och dansa i regnet och vinden. Vara vacker, fri och vild!

Jag ska bränna fotografier, jag ska dricka spriten ren.
Vara oresonligt intolerant, paradoxal.
Och stupfull vingla fram på vad som kallas "egna ben".
Högljutt ömklig, definitiv. Sentimentotal.

Och jag ska aldrig mer onanera. Jag ska aldrig mer bli kåt.
Jag ska slå nån jag inte känner på käften bara för att jag vill.
och ångra hela livet, jag ska ynka fram "Förlåt".
Jag kommer få allt jag vill ha men ingenting kommer räcka till.

Ingenting kommer räcka till.

"Och när sista timmen slår, när varg och kråka skriar över äng och bäck. Se upp och skåda, ty min vrede kommer att skölja bort alla bekymmer, all sorg, all rädsla, allt hat. Ni kommer se varandra med nya ögon. Ni kommer att äta med nya smaker, nya känslor. Inget kommer att vara sig likt."

Men jag kommer inte förlåta

Det sägs att det inte är en synd att döda en best.

Det är bara synd att döda en människa.

Men vart slutar den ena?

Vart börjar den andra?

Jag tror allt handlar om saknad.
Det började med saknad.

Saknad till att gråta över någon fjantig låt om hästar i havet tillsammans med någon.
Någon att sitta och skrika en hel natt med.
Någon att titta på gammla klassiker med.
Någon att prata med.

Jag saknar väldigt mycket nuför tiden.
Är det en hon jag saknar?
Någon som är lika vildsint som mig?
Någon som är lika jättearg?
Någon som är lika ivrig som jag?
En varmblodad jävul som inte gör något annat
än att jävlas med allt och alla.
Någon att skratta med.

Saknar jag verkligen henne?

Saknar jag mig själv?

The king, with beak and talons.
The king, in the form of man.
Nothing escapes those eyes.
He sees everything.
The king

Det är jobbigt att älska någon.
Ibland vet man inte ens varför man älskar.
Det kan vara lukten, ljuden, hur dom rör sig,
hur dom andas, vad dom säger, hur dom tänker.

Man älskar nog helheten.
Så våga ta steget och älska.

Även om det gör dig till idiot.

Arton år och färsk.
Alltså färsk vuxen. Det är nu det börjar.
Du kanske gör den där resan, köper den där lägenheten, tar det där körkortet.
Vad du än gör kommer du få minnen.

Minnen värda att spara.

Alla har vi försökt förklara kärlek till någon annan.
Mitt blev i form utav det blygaste försök till konversation jag hört talas om.

Men livet är roligt. Man kastas runt i världen som lortiga underkläder i en tvättmaskin.
Har man tur så blir man ren också.

När man blir gammal så dör man kanske.
Men det är inte bara gammla som dör.

Jag kommer nog att ringa på din dörrklocka, ända tills du släpper in mig.
Jag kan inte längre avgöra, vart du slutar och vart jag börjar.

Så bry dig inte om mig, dansandes med min flicka.
Hela min avsikt, verkar vara att misslyckas i denna värld.

Sex utav mina närmsta vänner, kommer att gräva ett hål i marken.
Alla mina minnen, sänks mjukt ned.

Men livet är en subba.

Om hon ändå vore min subba.

Alla behöver alltid veta allting.
"Vad har du med det att göra?" kanske man frågar sig.
Du känner inte ens mig.
Även om vi inte umgås någon gång, om man inte räknar med gångerna vi möts i korridoren på skolan.
Så ska folk ändå veta allt.
"Varför skriver du så konstiga saker på facebook?"

Varför skriver du samma sak som alla andra på facebook?
"Varför sitter du här på en så fin dag?"

Varför ska jag göra något annat på en så fin dag?

Det vore skönt att köra på zacco-doktrinen.

Flytta ut till skogen. Utan el eller rinnande vatten. Leva på naturen.
Kanske odla sig lite pärer, salad och tomat. Kanske tjuvskjuta någon älg.
Leva som en riktig anarkist.

Men då förståss kanske folk blir upprörda.

Blir du aldrig ensam?
Saknar du ingen?
Är det inte jobbigt?
Men du missar ju Twilight-serien!

Ge mig en såg, hammare och spik, en bössa och ett par porrtidningar.
Så löser sig kanske dina problem av sig själv.

Och vissa kvällar, så gör jag inte annat än att sakna henne.

När du har kommit ur din euforiska värld så kanske du kommer att stanna upp och tänka lite igen.
Du kanske kommer ihåg att bädda din säng, gå ut med soporna och att rensa din inkorg.
Du kanske lär dig att vissa sängar inte kan bäddas. Att inte alla sopor är sopor. Och att vissa sms kan vara bra att läsa igen.

Du kanske kommer ihåg de dödliga.

Ibland blir jag bara sugen på att dra en Michel Jackson. Inte delen där han antastar barn eller skriver massa lyssningsvänliga låtar. Utan den delen där han låtsas vara död för att kunna få en ny identitet.

Vore onekligen väldigt bra med en nystart ibland.
Att släppa alla.
Att släppa allt.

Men vågar man något sådant?
Jag har knappast mer press på mig än någon annan jag känner, jag är inte speciell.

Jag har heller inte massa pengar för att göra något sådant.
Inte heller paparazzi att fly ifrån.

Men tanken kan man leka med.
Vad har jag kvar som är så viktigt?

Att släppa allt.