arthur

"Haha, ja, men du känner väll oss?
Alla är vi psykiskt dementa från stund till stund.
Men på massa olika sätt, som en stor godispåse, fylld utav ens moder, med allt det äckligaste godiset som ingen egentligen vill ha.
Det är vi."

ACT: I

Och innan vi känner varandra är vi helt normala.
"Inget är märkligt med mig, jag är bara duktig på att se."

Roller byts, vänskapsband bildas.
Frid och fröjd, olika grupper.

För de med gammla bekanta är det ingen svår deg att knåda.
Men för de andra, som är ensama, blir det mer utav en kladdig smet, med alldeless förmycket vanliljsocker i.

ACT: II

Vänner förloras, förhållanden bildas, bubblan spricker.
Vissa blir ensama.
"Men är det ett ljus därborta, eller är det bara jag som tror och hoppas?"

Snart finns inte alla kvar längre.
Pennor är borttappade.
Finns ingenstans att finna heller.

Julen nalkas, doftar gott.
Ett härligt pirrande, snart lov, härligt att kunna slappna av, släppa masken.

ACT: III

Total eufori.
Total Kontroll.
Total Empati.
Total självmordbenägenhet.

Ljuva depression.
Du är så hård, så ond.
Men du smakar så bra.

Det tänds ett ljus!

Tiden går snabbare, snabbare, snabbare!
Ingenting står still, allt är förvirrat.

Denna tid har minnet svikit.

ACT: IV

Sommarlov!

Tiden här behöver jag inte utveckla.
Stora band skapas.
Förtroenden skapas.

Underbara vänskap omfamnar oss alla.
Ingen står ensam.
Inga bekymmer.
Ingen sorg.

Förälskelse.

Depression.

ACT: V

Kuratorer, psykologer, BUP, Ungdomsmottagningen, sjukhuset.
Vägen är lång, många korsningar.
Men den slutar alltid med samma sak.
Att bli skickad vidare, till nästa avdelning.

ACT: VI

Skolstart.

Hemska tanke.
Allt är menlöst.
Skolan går sämre och sämre.
Betygen sänks.

Relationer bryts.

Inget blir som det ska vara.

Det som betyder mest, går förlorat.

Har jag tappat det helt?
Får jag tillbaka det?
Kan jag undkomma det här?

Flickor och deras flickiga tendenser gör mig förälskad.

Fristad, lättnad och mer oro.

ACT: VII

"Haha, ja, men du känner väll oss?
Alla är vi psykiskt dementa från stund till stund.
Men på massa olika sätt, som en stor godispåse, fylld utav ens moder, med allt det äckligaste godiset som ingen egentligen vill ha.
Det är vi"

Sjukdommar.
Samhällets kolaps.
Armageddon.
Total panik.
Pengar slösade.

I dimmornas tempel.

ACT: VIII

(Skrivande stund)