arthur

Jag har en stor hemlighet.
Som kommer ut ur ett skuggans fängelse.
Den enorma, horibla röran jag ställt till.
Täckt i lera och spya och blod.
Närmar mig slutstegen.
Med armarna utsträckta,
släpper jag mina bekänelser.
Medans giftet fyller lungorna,
så minns jag.

Jag är en orm.
Jag släpper mina barn,
till att fäkta för dem själva

Förutom schysta nya ärr har jag i sommar fått:

Nikotinberoende.

Så mitt ärofylda uppdrag är på god väg.

För er som inte vet, såg går det ut på att börja röka.
Röka i två till fyra år. Sedan sluta.

Med detta ska jag bevisa att det inte är svårt att sluta att röka.
Att det bara är veka människor som har dåliga ursäkter.

Jag har också blivit rörd utav gud.
Fast den historian kan ni läsa mer om på Adam Edhs blogg "Idegransdalen"

http://idegransdalen.wordpress.com/

Sakta läker såren.

Och allt blir som förr?

Hemma igen.
Två veckor tidigare.
Ramlade i en trapp.
13 stygn.
Mitt fagra yttre är förstört.
Lite snabbare och jag kanske dött?

Skit händer.

Hanniball och Sandras bröst händer.

Marks med.

Det enda jag ångrar är att jag inte sprang snabbare.