arthur

Natten tills idag var jobbig. Jag satt vid datorn och försökte hålla mig vaken, detta resulterade att jag höll på att sommna. Efter jag druckit upp min sista energidryck bestämde jag mig därför att gå ut. Nu kommer ett citat jag skrev på min mobil när jag var ute.

"Seriöst, jag känner av paranoia nu.. Skuggorna är välldigt läskiga och vinden gör inte saken bättre.. Jag är vanligtvis inte mörkrädd, men jag undgår endå inte känslan utav att vara iaktagen. Jag kommer på mig själv när jag tittar bakom axeln hela tiden.. Jag vet inte om det är månskenet eller det faktum tat jag inte har sovit på länge nu..."

Här gick jag till skolan, det tog 10 minuter och jag gick från tempo (För er som inte vet är det ca 50 meter att gå)

"Klockan är nu 04.49 och jag befinner mig på skolan i näsviken, det skulle vara jobbigt att gå till någon annan skola kännder jag... Jag skriver ner detta på moblilen för att senare kunna skriva det på min blogg..  Måsste gå vidare nu. Tror jag går till Björns hus och försöker väcka honom.. Bäst jag inte skriver sms till honom, hans sysster har en tendens att vakna på något vis (Hon bor en våning under hans rum) men Björn därimot vaknar inte.Nu slår jag på lite musik, "Whitechapel", och ska börja gå.."

Det var hemskt.

Idag när jag min mor vaknade undrade hon vad jag gjorde uppe.. Jag informerade henne att jag håller på med detta experiment. Hon blev arg och sa att jag inte fick för att det var farligt, Björn håller med om att jag borde sova... I beg the differ...
Därimot när mor skickade mig på arbete på gården så höll jag på att svimma. Tror kanske att jag kommer att somna inatt, vare sig jag vill eller inte...