arthur

Jag börjar bli trött...
Skolan är slut, ska man hinna sova?

Troligtvis inte.
Jag har bättre saker en dumm drömmar.
Som att spela på läppen.
Kanske skratta lite hysteriskt en skvätt.

Men människor är ju individer dom med.
Säger kuratorn och blir motbivisad.

Haha, nu när jag tänker efter, så är dom ju faktiskt inte det.
Det började först som ett litet skämt, för att testa hennes förmåga.
Hon förlorade.

Och denna lilla sak har fått mig att fundera.
Vart skilljer sig människor ifrån varandra?
Om alla är unika, varför ska vi då passa in hela tiden?
Usch...

Min värld består utav kalla, gråa nyanser.
Och saken blir inte bättre utav förvirring.

Då stänger jag av istället, bryr mig inte.
Antagligen så blir det ja eller nej.
Annat finns väll inte?

Man kan inte ha båda.
Ingen nöjer sig med en bit utav kakan.
Och där har vi ondskan i sitt nötskal.
Usch...

Hör jag till ondskan för mitt likgiltiga sätt? Enligt mig nej.
Enligt andra, möjligvis.
Hycklare och lögnare är onda.
Dom manipulerar dom ovetande för egen vinning.
Vilket är ondskefullt.

Så säg vad ni vill till den det rör.
Om inte.
Håll käften.