arthur

Gråa människor kommer mot mig i min dröm
 Jag försöker att svälja rädslan och mota deras ström
 Människorna sitter på en sanning, en välsignelse
 De kallar sig ljusets härskare och vill komma närmre
 De naglar fast mig på korset, säger att jag måste tro
 De spikar mig i händerna, säger att jag måste tro
 Ett brödraskap av förtryck och isolation
 Drömmen om en gudfruktig värld leder till desperation
Ni är terrorister i någon annans minne Vi har bara ett liv,
 men ni har förvridit sinnet Jag skriker i mörkret för att få en riktig frälsning
Men det enda jag hör är er sista hälsning