En dag så.. Vet jag inte.
Det är ett märkligt fenomen. Från att ha någon form utav "Plan" så har jag inget.
En tommhet på något vis. Något som jag verkligen inte kan förklara.
Det enklaste vore att säga såhär:
"Jag viste ungefär vad jag ville. Jag hadde en plan på vad jag skulle göra, vem jag skulle vara med, hur länge och hur mycket."
Bit för bit togs det ifrån mig. Som att ta en liten sked, och sakta men säkert, bearabeta sig igenom en mjukglass på möljen.
Den är god. Men den söta smaken har sitt pris.
Jag har smakat söttman. Men får nog vänja mig vid den sura smaken utav nederlag.
En tommhet på något vis. Något som jag verkligen inte kan förklara.
Det enklaste vore att säga såhär:
"Jag viste ungefär vad jag ville. Jag hadde en plan på vad jag skulle göra, vem jag skulle vara med, hur länge och hur mycket."
Bit för bit togs det ifrån mig. Som att ta en liten sked, och sakta men säkert, bearabeta sig igenom en mjukglass på möljen.
Den är god. Men den söta smaken har sitt pris.
Jag har smakat söttman. Men får nog vänja mig vid den sura smaken utav nederlag.
Kommentarer
Trackback
