arthur

Jag har en stor hemlighet.
Som kommer ut ur ett skuggans fängelse.
Den enorma, horibla röran jag ställt till.
Täckt i lera och spya och blod.
Närmar mig slutstegen.
Med armarna utsträckta,
släpper jag mina bekänelser.
Medans giftet fyller lungorna,
så minns jag.

Jag är en orm.
Jag släpper mina barn,
till att fäkta för dem själva