arthur

Jag är inte glad igen.
Varje gång man försöker resa sig, så kommer någon och sparkar dig i magen.
Du gör ditt bästa för att hämta andan. Men gång på gång trycker dom ner dig i ditt eget piss.
Dom förstår inte alls vad ditt syfte är med saker och ting är. Dom missuppfattar allt.
Och såfort du försöker förklara, så imiterar du plötsligt en sköldpadda, liggandes hjälplös på rygg.

Nej.

"När solen kommer, så blir vi glada igen, vi behöver bara lite sol..."
Solen har kommit. Den har hunnit gått igen.

Jag behöver min sol nu.

Mer än någonsin.

Tappar lusten utav att titta på nyheterna. Varje dag.
Död, lidande, våldtäckt, misshandel, stöld, bedrägeri.
Snart val, lögner och svek.

Går ut istället. Kanske roligare där.
Död, lidande, våldtäckt, misshandel, stöld, bedrägeri.
Men jag har ju vänner, lögner och svek.

Sitter inne. Själv. Bara mig själv att förstöra.
Skador, blod, smärta, ångest, ilska, hat.

En glad tanke är att man har haft roligt iallafall.

Nej, då saknar man tiden man haft.
Knappast något att se fram till.

Mitt råd lyder helt enkelt förljande;
Misstro alla, alla jävlar ljuger.

Så de är lika bra, att börja vänja av sig.
Med att leva.