arthur

Under lovet sov jag bra nästan varje natt. Minst 4 timmar per natt. Vilket är hemstk bra enligt mig.
Jag har varit pigg, frisk, villig, produktiv och framför allt. Glad.

Idag började skolan igen. Inatt sov jag ingenting.
Jag är rädd att det är stressrelaterat, till skolan.
Att jag eggar upp mig eller något över den.
Det känns inte så, men jag börjar fundera.

I våran ålder, om man har problem med tillexemper sömn, så går det inte att få hjälp. Man går till BUP, dom gör några psyk-tester och skickar en till skolans skolsköterska. Hon ställer lite frågor, kollar hälsan och dylikt. Hon skickar en vidare till kuratorn. (Om det finns plats och tid där) När man kommer till kuraton får man prata. Mycket. Men då måste man orka att öppna sig. Sedan jag började gå dit har det varit tre stycken kuratorer.

(Matteuppgift nu)

BUP=2 personer
Skolsköterskan=1 person
Kurator= 1 person X 3=3
2+1+3=6

Alltså sex gånger man ska öppna sig, säga hur man vår, vad man tänker, hur man känner och så vidare.
Det är nog det drygaste.

Nej! Det drygaste är att när man väl gör det, och börjar prata om saker som kan vara ett problem, så byts den man pratar med antagligen ut, eller skickar man dig vidare till nästa.

Det är ett ödets ironi att jag som är en sådan utåtriktad och skämtsam person blir så nere utav detta.

Då tror jag inte på ödet ioförsig.
Men jag tror på ironi.