arthur

Vinden sjunger sin sorgliga vaggvisa, genom en svartnad och urholkad bröstkorg.
Jag ska dö i strid, gudomlig, med elden som min grav.
Denna värld av omänsklig massaker, där blod regnar evigt.
Till mina bröder som har fallit före mig, jag ska vandra med dig igen.

Åh det måste vara så annorlunda värld, den som på utsidan finns.
Åtminstone känner jag de som älskar mig här, några illusioner, avfärdade alla svagheter.
En era av omänsklig tragedi som ska invigas av min järnhand.
Ugnen har utlovat till krematoriet högt, att avyttra den gudfruktiga mannen.
Till mina bröder som fallit före mig, jag ska vandra med dig igen.