Det frilösa landet utan empati eller äldrevård.
Jag drömmer om ett fritt land. Där vi alla ska vara fria och glada. Vi ska slippa oroa oss över politiker missbruk utav makt, vi ska slippa oroa oss för hatbrott från poliser.
Vi ska slippa oroa oss för att nordanisen blir för tjock, eller för tunn.
Vi ska inte oroa oss över drogmissbruk, farlig narkotika ska inte finnas, farlig alkohol, farlig tobak.
Jag drömmer om att människor ska ta hand om varandra.
Iställer för att köpa ett par jeans på HM för 670:- så kanke vi kan enas om att det vore bättre om vi slapp se bilder i media, varje dag, på folk som svälter, barn som dör, uppblåsta, i solen.
Jag drömmer om yttrandefrihet. Alla ska få säga vad dom vill. Men jag drömmer samtidigt om att vi ska kunna hålla tysta också. Vi behöver inte alltid säga allt vad vi tycker. Ingen utav oss unga, ingen gammal heller, har varit med om alla problem i världen. Vi är inte livsvana, vi kan inte allt.
Jag drömmer om att vi ska kunna enas om det.
Jag drömmer inte om ett land, inte om ett folk. Jag vet att nationalism är för tokigt för att predika om.
Jag drömmer bara om att vi ska kunna se längre än vad våra armar räcker. Det vi inte kan omfamna kanske vi kan hjälpas åt med? Många problem är för tunga för en att bära.
Jag drömmer slutligen om ett land där vi kan växa upp och bli gammal tillsammans.
Den rättigheten tas slutligen ifrån oss tyvärr.
Jag trodde att det fanns någon moral i denna lilla plätt jord vi kallar Sverige, det folk som vi kallar oss.
Jag tror jag har fel.
http://www.dn.se/nyheter/sverige/livshotande-skador-efter-p-brak-1.1070076
Vi ska slippa oroa oss för att nordanisen blir för tjock, eller för tunn.
Vi ska inte oroa oss över drogmissbruk, farlig narkotika ska inte finnas, farlig alkohol, farlig tobak.
Jag drömmer om att människor ska ta hand om varandra.
Iställer för att köpa ett par jeans på HM för 670:- så kanke vi kan enas om att det vore bättre om vi slapp se bilder i media, varje dag, på folk som svälter, barn som dör, uppblåsta, i solen.
Jag drömmer om yttrandefrihet. Alla ska få säga vad dom vill. Men jag drömmer samtidigt om att vi ska kunna hålla tysta också. Vi behöver inte alltid säga allt vad vi tycker. Ingen utav oss unga, ingen gammal heller, har varit med om alla problem i världen. Vi är inte livsvana, vi kan inte allt.
Jag drömmer om att vi ska kunna enas om det.
Jag drömmer inte om ett land, inte om ett folk. Jag vet att nationalism är för tokigt för att predika om.
Jag drömmer bara om att vi ska kunna se längre än vad våra armar räcker. Det vi inte kan omfamna kanske vi kan hjälpas åt med? Många problem är för tunga för en att bära.
Jag drömmer slutligen om ett land där vi kan växa upp och bli gammal tillsammans.
Den rättigheten tas slutligen ifrån oss tyvärr.
Jag trodde att det fanns någon moral i denna lilla plätt jord vi kallar Sverige, det folk som vi kallar oss.
Jag tror jag har fel.
http://www.dn.se/nyheter/sverige/livshotande-skador-efter-p-brak-1.1070076
Kommentarer
Trackback
