arthur

En burk öl.

Ofta ser man folk, som inte alls ser ut att ha ett problem i världen. Dom är alltid glada, umgås mycket med folk. Kanske dom festar lite för mycket, men dom sköter skolan. Deras värld existerar i en liten såpbubbla. Men såpbubblor har en alltför dålig tendens att spricka. För minsta vind kan dom knappt hålla. Och det är verkligen ett stormigt hav vi seglar på.

Öppnar en ny.

Sedan har vi människor som är glada. Dom gör det dom ska, inte oroar sig dom för det som tycks vara så långt borta. Dom har förmodligen en partner att dela tiden med. Ett leende på läpparna när dom umgås med denne. Och varför inte? Hittar man någon som gör en glad så ska man le. För det är inte alltid någon sådan står att finna. Och gör man det, vem säger att den ska villja vara med dig?

Två burkar öl.

Vi har också folk som engagerar sig. Dom är med i olika politiska partier. Dom angriper problem, står starkt för vad dom tycker. Deras åsikter är starka. Hittar dom någon som tycker som dom, så har dom ändå för lätt att hitta saker dom inte håller med i. Deras förhållanden kan vara hemskt starka för de likheter de besitter. Men det kan också slitas itu, för att dom blundar för det bra, men ser det dåliga.

Mat.

Depressions-folk är lätta att känna igen. Nu menar jag inte folk som lider utav en riktig depression. Snarare folk som låtsas att dom har det. Ofta gör dom det för att dom känner att något är fel. Och det är ett bra sätt att ilustrera sina känsor så. Deras vänner kommer att ha det jobbigt. För ingen trivs när någon annan mår dåligt. Dessa människor är inte så lätta som de andra. Dom kan vara oberäkniga. Det bästa vännerna kan göra är att ställa denne mot väggen. Säga åt den att den drar ner för mycket folk med sig, att den är ett sjunkande skepp, att den måste släppa sin besättning. Så att inte alla dras med i djupet.

Tre.

Vi har folk som faktiskt mår riktigt dåligt. Dom har en ganska djup depression. Vilket självkart inte är roligt. Deras vänner kan förmodligen lätt förväxla denna med Depressions-folket. Vilket kan leda till dåliga följder. Dessa människor kan vara hemska att känna. För att man vill inte att någon ska må dåligt. För att handskas med dessa bör man vara försiktig. Lyssna och se på den du är med. Anpassa dig själv efter den. Men visa att du finns. Det är inte roligt att vara ensam, inte för någon, men normala friska människor gör oftast inte dåliga

-

Det finns givetvis många fler människor. Jag kommer inte skriva om alla. Dels blir det alldeles för mycket för dig att läsa på en och samma gång. Du måste hinna tänka också.
Dels så orkar jag inte skriva mer, det blir för jobbigt för fingrarna.

Fyra.

Vissa människor vill inte. Dom vill inte att folk ska vara glada. Chaos är deras namn. Om nu det finns en djävul så är det chaos. Att upprepade gånger göra saker som är dåliga, inte ens för att gynna sig själv, det är ondska.
Lyckligtvis finns det inte alls många onda människor. Jag tvivlar på att alla människor stöter på en ond människa någon gång i livet. Men om detta inträffar så ska denna undvikas. Det kan låta kallhjärtat. Men för att undvika totalt afasi bland alla parter så bör det verkligen undvikas. Chaos blir nog inte mer eller mindre ledsen över detta. Sådant existerar nog inte ens för denne.

-

Givetvis förväntar jag inte mig att ni ska hålla med. Men det vore kanske något att betänka. Ha någon ram för något. Jag vet hur hopplöst det kan vara. Hur ensamt och kallt det är. Men jag vet också hur varmt och lyckligt det kan vara. Att inte sakna någon att hålla om. Att kunna lita på människor. Att våga koppla av, för att man vet att någon har koll på dig.

Men jag vet inte. Kanske är just det också den största bristen i värmen. För människor kan inte betros med allt för mycket. Inte många iallafall.

Fem.

Det som är mer sällsynt. Något som kanske är unikt. Är de människor som är osjälviska. Som kan älska, villkorslöst. De man verkligen kan lita på. De som lyssnar. De som är ärliga. Jag skriver "de" här, men jag borde kanske inte skriva de. De är ju många. Och jag vet bara en.