arthur

Musikdirekt igår. Vi blev jokrar. Men gick slutligen inte vidare. Det var roligt.

Tankar går i roliga banor.
Man funderar över varför allt händer.
Vad som är så fel.
Vem det är som petar oss över kanten.

Finns det ett liv efter döden?
Är det då en bättre platts?
Finns himmelen?
Finns helvetet?
Vilket håll går jag?

Min katt är simpel. Han äter, sover, kissar, bajsar.
Han har ett socialt behov. Lika som oss.
Det fyller han ofta genom att gosa med någon.
En katt behöver inte oroa sig över sådant.
Det är bara för den att hoppa upp i ett knä och börja kurra.

Jag å andra sidan kollar mobilen varje minut.
Jag strävar efter att prata med folk så mycket jag kan.
Jag ringer, jag smsar, jag har facebook, jag har msn.
Jag har människor nere i mitt hus jag kan prata med.
Jag har grannar, jag har vänner att hälsa på.
Men jag spenderar all vaken tid till att oroa mig för ensamhet.
För att inte känna av känslan av närhet.
Jag pratar inte om saknaden utav vänner.
Jag pratar om känslan utav saknaden utav vänner.
Jag vet vad jag har.
Jag vet vad jag går miste om.
Det gör saken bara värre.
Och det är ensamt.
Svart galla kallas det.
Svart jävla galla.